ishockey
majoriteten av er som känner mig vet säkert om att jag är ett riktigt hockeyfan! jag fullkomligt älskar ishockey. pappa tog med sig mig och syrran på en match i malmö för många, många år sedan och sen dess är jag fast. jag älskar stämningen, spelet och för att inte prata om de obligatoriska hockeykorven=) jag har i många år jobbat på Cloetta Center och följt i stort sett alla LHC:s hemmamatcher under de åren och en idag blir det mkt hockey!
dessutom är jag en del av en familj med otroligt mycket hockeyvänner. flera av familjens närmaste vänner är hockeyspelare, före detta spelare, tränare, sportchefer etc. familjen nyman andas liksom ishockey och mina föräldrar sen många år tillbaka stammisplatser på h-sektionen i cloetta center.
när jag för en stund sedan slår upp expressen.se och ser artiklen om en flygkrash i Ryssland och att ett helt ryskt hockeylag fanns på planet fick jag nästan svårt att andas, hjärtat snörpte sig och tårarna var inte långt borta.... 43 omkomna spelare, ledare och tränare. spelare från flera europeiska länder, unga killar mitt upp i sitt livs dröm.
en av dem är Stefan Liv. som jag sett så många gånger, imponerats av och han har räddat vårt landslag till flera medaljer i mästerskap. nu finns han inte bland oss längre och mina känslor för detta kan jag inte beskriva i ord.
detta händer när premiären av den svenska elitserien är mindre än en vecka bort. varje dag sen jag flyttade har jag blickat bort mot ishockeyhallen som för mig lyser starkare och starkare för varje dag som premiären närmat sig. idag känns den kolsvart och iskall.
när lhc i höst möter hv71, där Stefan Liv fostrades och startade sin karriär, kommer det kännas väldigt speciellt. Stefan Liv var nog bland de härligaste hockeypersonligheter jag stött på och hv kommer aldrig vara sig likt utan hans anda i laget.
det som i stort sett är omöjligt att hända, har hänt.
fruktansvärt är nog det närmaste jag kommer i ord......
livet är orättvisst, skört och på tok för hemskt!
Kommentarer
Trackback
